2020-11-03
För några veckor upptäckte vi att en stor del av skogen runt vårt QTH hade avverkats och med den våra återstående tre långa antenner. Ingen rolig syn, men vi börjar bli vana. Frågan var om man var klara med fällningsjobbet och efter kontakt med våra värdar, bekräftade de att någon mera förestående avverkning inte var på gång. Också vädrets makter har varit emot oss, ett par tidigare försök att sätta igång har fått skrinläggas på grund av regn. Men i tisdags var det uppehåll, 10-12 grader varmt och vindstilla, perfekt väder för antennarbete så 10.00 SNT körde vi igång.
Ett glatt antenn-uppsättar-gäng; Lennart Deimert, Sigvard Andersson och Jan Görlin.
Värst åtgången var vår NA-antenn i 300 grader, vilken var av på ett par ställen. Som tur är, har vi fortfarande ganska gott om dubbeltrådig antennkabel och enligt Sigge, som var arbetsledare behövdes ca 300 m. Inga problem med det, det största problemet var att det blivit mycket kalhygge där vi skulle dra tåten. Men Sigge med hjälp av Janne Görlin, Bosse Hellman assisterad av skarpskytten Lennart Deimert lyckades få upp antennen i bra höjd på de fåtal fästpunkter vi kunde hitta. Innan själva dragningen hade Sigge med i det närmaste otrolig precision med hjälp av kompass och en rulle markeringstejp märkt upp den exakta riktningen. ”Ganska exakt blev det. Någon halvgrad fel på något ställe, men det får vi stå ut med, ” konstaterade Sigge nöjt.
Lagom häng på antennkablen!
Efter att med hjälp av sin eminenta antennkanon ”Berta” hjälpt till att få upp tåten på de tidigare utmärkta platserna, tog Lennart hand om reparationen av 225 gradersantennen, den som går rakt ner i Europa. Den, liksom de två andra antennerna var av nere vi vägen som passerar området. Antagligen nerriven av ett högt virkeslass eller någon hög kran så här gällde det att få upp dem på ordenlig höjd och med hjälp av kanonen fick vi nog upp dem på uppemot 15 meter. Inte dåligt och ingen risk för att något fastnar i dem.
Ibland behövs det extraordinära lösningar för att få allt på plats. Snyggt ska det vara!
Utanför stugan har det alltid funnits en jättegran som nu är fälld. Vi kollade årsringarna och kunde konstatera, att den var nog minst 75 år gammal. Den var uppkapad och bortkörd men en del, en av de allra högsta låg kvar och i den satt diverse antennmaterial kvar. Dessa hade någon gång satts upp av Göran Bayard, som var en rackare på att klättra i träd och få upp tampar mm som vi använt för en vertikalantenn.
- Och så gled jag nedför diket, och ont gör det också, säger Janne Görlin, efter ha landat på rumpan i en lerig slänt.
Vad gjorde då utd för nytta då? Inte mycket, åldern börjar ta ut sin rätt. Men jag passade i alla fall trådrullen och fixade kaffe och färska wienerbröd. Dessutom kollade jag så antennerna funkade och på 225 gradarn loggade jag Radio Flandria i Holland (500 W) med helt läsbara låttitlar via Shazam. Inte dåligt och ett bevis på att antennen funkar bra.
Här hänger den upprullade 260-gradersantennen. Inte saknad av någon?
Vid 15-tiden klämde vi i oss de sista wienerbröden och beslutade, att den sista antennen, den i 260 grader får anstå till ett senare tillfälle.
Text: Claes Olsson Bilder: Bo Hellman och Lennart Deimert