2018-05-30

Vi börjar få vanan inne, vi i gänget som brukar stå för vårstädningen i Väsby. I år var vi fyra stycken som träffades på vår vanliga mötesplats, McDonalds i Klinga. Bosse G, Classe och Lennart D. klämde som vanligt i oss var sin hamburgare, Sigge nöjde sig med en glass.

Nej, ingen skattjakt utan Sigge som gör geologiska test för kommande antennjordning.

Väl utkomna till QTH:et stod vi tre hamburgerätare för undanröjningen i lyssnarlyan. Sigge å sin sida hade tagit med sig en spade, och med den och ett spett, kollade han hur det såg ut runt 300-gradarn. Han har nämligen fått tips om, att för att förbättra jordanslutningen skall man gräva en grop åt sig själv, fylla den med kattsand (det går bra med obegagnad) och sedan slå ner ett jordspett mitt i härligheten. Tydligen är det så, att kattsand innehåller ett ämne som gör att ledningsförmågan blir mycket bra, alltså blir jordningen detsamma. Experimentet fortsätter i höst då vi kör igång för en ny säsong, förhoppningsvis med toppenhörigheter med hjälp av kattsand. Som vanligt avslutade vi städningen med kaffe och bullar, och också som vanligt stod Bosse för förtäringen. Perfekt väder, det var faktiskt så varmt och soligt så vi slog oss ner i skuggan på verandan.

Trångt. Omkring 500 radiomottagare, banspelare och lite andra prylar.

Men i år var vi inte klara för dagen, vi hade en grej till på agendan. Vi som läser NT och Corren, hade för några månader sedan sett en artikel om en Thomas Pettersson i Norrköping, ivrig samlare av gamla rundradiomottagare. Och med honom hade vi tagit kontakt och bestämt träff, så 1600 mötte han upp utanför sina källarlokaler i Norrköping där han har sina grejor. Det visade sig vara en diger samling apparater han samlat på sig under de 30 år han hållit på med sin hobby. Själv kallar han sig radiot, och det är klart, får man ihop 500 radiomottagare ligger det säkert något i det. I ett större hyreshus hyrde han tre ganska stora källarrum och de var fullproppade med apparater från golv till tak. Där fanns nog de flesta märken representerade, både europeiska och amerikanska. Och Sigge, NA-fantasten, hittade en riktig pärla, en amerikansk mottagare av märket Philco (ett dotterföretag till Philips). På den här mottagaren fanns ett antal tryckknappar, märkta med NewYork-stationers call. De var alltså förprogrammerade för att direkt ta in dessa stationer, precis som vi trycker på P1, P2 o.s.v. då vi vill lyssna på dessa.

Thomas provar en av rariteterna - en VEGA från Norge.

För egen del var det kul att se en hel del apparater som jag själv var med och byggde i mitten och slutet av 50-talet då jag som nybliven radiomontör slutat yrkesskolan och börjat på NEFA i Norrköping. Där byggde man på licens apparater av märkena Philips, Dux och Concerton. Jag jobbade där några år som felsökare, d.v.s. jag hade som uppgift att fixa de apparater som inte gick att få igång då de lämnade det löpande bandet. NEFA var då och många år framåt en av Norrköpings största arbetsgivare. Där jobbade ca 1000 personer, fördelade på 300 av manligt kön och 700 av kvinnligt dito.

- Det var med en sådan här gammal mottagare mitt DX-intresse återuppstod på 80-talet, berättar en glad Classe.

Thomas dröm är att kunna skaffa en enda stor lokal för alla sina apparater och på så sätt få igång något slag av museiverksamhet och kunna ta betalt för att visa sina grejor. Han berättade, att han nu betalar några tusen i månaden i hyra och det är klart, det vore ju inte så dumt om han fick in lite slantar också.

Thomas mål är att alla hans radioapparater skall fungera. Här vid arbetsbänken.

Vi stannade där nästan två timmar innan vi tyckte vi sett allt. En artikel med mer bilder kommer i nästa nummer av DX-Aktuellt.

Ett urval på några av alla radiomottagare.

Ha en bra sommar, vi ses i slutet av augusti och kollar hur det går med kattsanden.

Text: Claes CON Olsson Bilder: Lennart LtD Deimert

Läs ett tidigare reportage om radiosamlaren i Norrköpings Tidningar

Thomas Petterssons Facebook-sida (med många bilder på radiomottagare)