2018-05-12

Entrén till Flygvapenmuseet. Malmslätt, Linköping

Strax efter Askersund gjorde piloten en skarp vänstersväng och med god fart, mach 1.7 fortsatte han mot Borensberg. Då han närmade sig hemkommunen, gick han ner till 300 fot och över grannens hus gjorde han en väl avvägd loop som fick oss åskådare att kippa efter andan och undra om han verkligen skulle klara den manövern. Men allt gick bra och innan han åter drog på gasen och försvann in bland molnen, kunde han se hur grannen imponerat applåderade hans manöver.

DC3:a som står uppställd på gårdsplanen.

Var det Biggles som var ute på en sväng med sin Spitfire? Nej, det var NDL:s ständige ordförande Bo Gustavsson som spakade en JAS Gripen vid vår årliga vårutflykt. D.v.s. en simulatormodell av en sådan som finns på Flygvapenmuseum i Linköping dit årets vårutflykt var förlagd. Vid sin sida, eller strax utanför hade han trygg handledning av en kvinnlig pilot som höll ordning på hans spakande.

Bo Gustavsson körde JAS-simulatorn med stor framgång.

Årets utflykt gick alltså för tredje gången, om jag inte minns fel, till Flygmuseet. Det är ganska många är sedan vi där sist och nya grejor att studera tillkommer hela tiden. Numera är det fri entré, vilket också spelar in. I år var vi sju deltagare, Göran Bayards fru inräknad. Vi började rundvandringen i den gamla delen, där också de äldsta planen finns. Tillkommit där har en B-18, som efter att ha plockats upp från en sjöbotten där den legat i många innan den nu restaurerats till nyskick och den är faktiskt det enda i världen bevarade exemplaret av den modellen. Allt enligt en mycket flygintresserad Bosse G. som var vår verkligt kunniga guide under rundvandringen. Efter någon halvtimme var flygturen här ovan inbokad och ivrigt påhejad av oss övriga, som fick vara passagerare, kröp Bosse ner i cockpiten på Gripen. Kul flygtur på ca en halvtimme över stora delen av Vättern och man blir förvånad över hur fort det går och hur långt man ser då man är på 10.000 meters höjd. Mycket verklighetstroget var det hela.

Bo Hellman, Bo Gustavsson Ullmar Qvick och Sigvard Andersson

Någon servering ombord var det inte, så vi fortsatte till restaurang Calle C. där klubben bjöd på lunch. Några av oss såg till att reducera vildsvinsbeståndet genom att käka Vildsvinswallenbergare som inte smakade så dumt. Efter maten och en kopp kaffe fick vi låna en tom lokal där vi kunde ha vårt klubbmöte. En förkortad dagordning klarades snabbt av och resultatet av denna finns att se i Ullmars protokoll. Viktigast var då onsdagen den 30 maj bestämdes för ”vårstädning”. Återstarten blir i slutet av augusti med översyn och reparation av antennerna och klubbmöte någon vecka därefter.

Klubbmöte.

Efter klubbmötet fortsatte vi vår rundvandring. Mycket finns att se, det hela är uppdelat i åtta olika avdelningar eller teman. Den största avdelningen är den som inrymmer alla flygplan, tillsammans finns det nu 57 stycken helt renoverade maskiner från flygets barndom och fram till JAS 39 Gripen, den sistnämnda nyligen införlivad i samlingen. I en hangar på området finns ett gäng orenoverade maskiner som väntar på att åter bli som nya. En ganska nyligen öppnad avdelningen ägnas åt incidenten med signalspaningsplanet som blev nerskjutet av ryssarna 1952. En DC 3:a var det och den återfanns senare och bärgades och är nu utställd på exakt samma sätt som den återfanns på havsbotten någonstans utanför Gotland. Av de åtta besättningsmännen har två återfunnits, resten saknas.

Tunnan.

Efter ett par timmars rundvandring, tyckte vi att vi sett allt. En som vi dock inte sett på länge var Ullmar, men vi lyckades till slut lokalisera honom, eller kanske tvärtom så vi fick i alla fall med honom hem. Trevlig utflykt hade det varit, synd att inte några fler dök upp men många av medlemmarna har ju lång väg att åka och tycker kanske det inte är värt besväret.

Text & bilder Claes CON Olsson