Radioloppisen Eskilstuna lördagen den 23 mars 2013
	Så var den avklarad, årets utflykt till Sveriges Största Radioloppis, alltså SSA-loppisen i Eskilstuna. Deltagare i år var Ullmar Qvick, Bosse Gustavsson och yours truly. Bosse, som återkommit efter några års bortavaro från resandet och jag diskuterade hur många gånger vi varit där, men som alltid är det svårt att minnas när första gången var om man inte har något annat viktigt att hänga upp det på. Vi saknade hängare, men eftersom det tydligen var 25-årsjubileum för Loppisen i år kom vi fram till att representanter för NDL nog varit där de sista 20 gångerna/åren.
	Det brukar alltid vara hyfsat väder då åkt dit, och så var det i år också. Vid koll på termometern före avfärd hemma hos mig, visade den att det varit -15 på natten nu, men nu på morgonen var det under en klarblå visade kvicksilvret på endast -5. Hg, förresten, det finns väl knappt en termometer kvar som innehåller något sådant. De är nog liksom glödlamporna, förbjudna av EU.
	Festligt, folkligt, fullsatt!
	Vi kom fram alldeles lagom något tiotal minuter efter öppnande 1000. Detta har en viss likhet med ”Black Friday” i USA, fredagen efter Thanksgivinghelgen i slutet av november. Det är då det är REA. Köerna till affärerna är långa inför portens öppnande, som kan inträffa redan vid 0400. Vissa har väntat i flera dagar för att storma in i affären och göra fynd, vilket man gör även här även om man kanske bara köat någon halvtimme. Efter att tjugan blivit godkänd, fick vi vår kontrollstämpel på handen och kunde tränga oss in bland övriga amatörer. Dessa var många i år, det talades om publikrekord och till detta bidrog säkert att SSA:s årsmöte skulle hållas efter avslutad marknad. Väl inne beslutade vi, att det var lättare att tränga sig fram bland övriga shoppande på egen hand. Efter synkronisering av klockarna, beslutade vi att träffas vid punkten M klockan 1230 för gemensam fikarast.
	Nästan det första jag fick syn på var DX-köps försäljningsbord, som var av den större modellen. Samma gällde för personalen bakom och framför bordet för där huserade Lars Widén, Moritz Saarman, Magnus Jesperson, Lennart Weirell och Stig Granfeldt. Utbudet var också imponerande med massor av mer eller mindre intressanta titlar, nu även kompletterade med CD- och DVD-skivor, de flesta inom området Piratradio. Det fick mig att göra en stilla undran, finns det verkligen köpare till allt detta? DX-köp är ju, p.g.a. momsreglerna till för medlemmarna i SDXF, alltså runt 450-500 stycken om jag inte minns fel. Det betyder att varje medlem, för att det hela ska gå ihop måste köpa en hel drös med böcker och CD. Gör de verkligen det? Själv hade jag i QSL-ligan fått ett presentkort på 150:- och detta använde jag till att minska på lagret av Pirat-DVD med 1 st.
	Lars Widen väntar på kunder.
	Utbudet på och under borden var väl ungefär detsamma som de föregående 24 åren och många av prylarna firade säkert också 25-årsjubileum. I år tänkte jag, att jag skulle kolla efter lite apparater som jag absolut inte visste vad de skulle användas till. Och jag behövde inte leta länge. Kolla på de här bilderna och försök fundera ut vad de här pryttlarna ska användas till? Inte helt lätt, eller hur? Men det kanske är någon som letat efter just en sådan och nu gjorde han sitt livs fynd och kunde triumferande komma hem och visa upp den för frugan! Eller?
	Att mäta alkoholhalten i urinen med?
	Koppla ihop de här får du se vad som händer!
	Bara att ratta och avläsa resultatet i tabellen
	Men en del grejor kände jag faktiskt igen. Jag tjänstgjorde 10-15 år i Hemvärnet som radiooperatör och där fick vi använda oss av den utrustning som försvaret troligtvis kasserat då de fått nyare grejor. Bl.a. Radiostation Ra 122, en transceiver för 144 MHz-bandet (tror jag det var). Inget vidare tryck i den men desto mera tryck på ryggen då man lyckats kränga den på sig. Vid ett eldöverfall skulle man kasta sig på magen för att undgå den lede fi:s kulkärvar, men jag vägrade. Lika bra att bli skjuten, skulle i alla fall inte ha lyckats ta mig upp från liggande med den stationen på ryggen. Exemplaret som såldes här kostade 1000:-. Om det extra batteripacket som syns i förgrunden ingick vet jag icke. Men det var ett fint exemplar som inte legat i leran allt för mycket.
	Skaplig ryggsäck
	Klockan 1230 prick samlades Bosse och jag vid punkt M. Men var fanns Ullmar? Hade klockan eller tiden stannat för honom. Efter en kvarts väntande och kortare spaningsutflykter i de närmaste omgivningarna gav vi upp och ställde oss i den långa kön till cafeterian. Efter ca 10 minuter var vi framme vid bröddisken, men någon som ens liknade Ullmar hade vi inte sett till, så vi försåg oss med kaffe och mackor. Köttbullemackorna hade nu gått upp till 50:-. Kanske var de något större än förra året men i så fall marginellt. Flickorna bakom disken var dock lika söta och flinka som vanligt.
	Nu släppte vi honom inte ur sikte
	Efter avslutat fika började vi fundera på hemfärd, men till det fordrades ju att vi skulle ha Ullmar med oss. Vi drog nu igång ett lite mera organiserat sökande och med hjälp av Widen, Saarman och ett par ipods (eller vad det heter) lyckades vi spåra numret till Ullmars mobil. Men trots ett ivrigt ringande till den fick vi inget svar. Men så, helt plötsligt stod han där och bad om ursäkt för sin frånvaro. Han hade tydligen glömt både tid och rum bland alla intressanta grejor och dito bekanta han träffat.
	Efter ännu en runda bland borden där jag spenderade några tior på en icke radiorelaterad DVD och en burk kontaktspray började det dra ihop sig till hemfärd. Men Bosse tyckte inte han kunde åka hem utan att ha inhandlat åtminstone någon pryl. Han ville helst ha tag i en signalgenerator, men den enda vi hittade var av modell större. Men vid ett bord gjorde han sitt fynd, en snygg frekvensräknare i mindre format till det facila priset av 400:-. Så nu ska han hem till Borensberg och räkna frekvenser, en sysselsättning så god som någon.
	Bosse G. visade upp sitt fynd på COOP:s parkering
	Som vanligt hade det varit en trevlig utflykt och vi hade träffat många bekanta, både från närområdet och längre ifrån. Ullmar var lite halvsugen på att stanna på SSA:s årsmöte men han fick ge sig för oss, och jag såg noga till så han inte smet iväg utan snällt stod plats medan dagens chaufför Bosse hämtade bilen. Och troligtvis blir det en resa nästa år till den 26 Loppisen.
	Bild & text Claes CON Olsson