Bortifrån Vägen till Klockrike hördes ett muller och i fjärran såg vi ett
rött objekt som snabbt närmade sig. Var det en klotblixt? Var det en
Ferrari? Nej, det var JEJ som blott knappt 20 minuter försenad i ett moln av
damm svängde in sin röda 242:a på grusparkeringen utanför Kornettgården där
vi samlades för NDL:s Vårutflykt.
Kornettgården ligger någon mil från Linköping vid Flistad kyrka strax innan
Fornåsa och där hade vi bestämt att samlas för att bese nostalgisamlingarna
och att hålla vårt maj-möte. Anslutningen blev inte så stor som vi hoppats
på, men sju trogna dök i alla fall upp och jag tror inte någon ångrar den
utflykten. Vi hade planerat att också besöka jätteloppisen i Fornåsa, men
det fick anstå.
Vi gick ut lugnt och startade med kaffe, fralla och maj-möte. Tyvärr kunde inte vår ordförande Janne Malmesjö närvara utan som klubbslagare fick v.o. Bosse G. hoppa in och han har ju en viss vana vid den sysselsättningen. Lugnt var också som vanligt mötet och under en paus i detta berättade ställets ägare Lars-Erik Johansson lite om sitt museum, dess innehåll och tillkomst. 1967 hade han tillsammans med sin hustru Birgitta byggt en villa på platsen och då hustrun tyckte det behövdes lite grejor att pryda väggarna med i gillestugan, gjorde hon en raid i en äldre byggnad som fanns på tomten och som användes som förråd. Där fann hon ett besman, en hyvel och en vinkelhake och detta var starten på samlandet. 1988 började det bli trångt i gillestugan så man byggde nu om det gamla förrådet, som egentligen varit boplats för en kornett. Detta var en titel i kavalleriet, den lägsta officersgraden och som motsvaras av fänrik i infanteriet. Därav namnet Kornettgården. Sedan dess har samlingen bara fortsatt att växa och idag finns tusentals saker att beskåda.
Efter mötet var det dags för rundvandringen och på tal om ordföranden så hamnade vi först i ett förmak där man på väggarna kunde ta del av konvoluten till de flesta (tror jag) av "The Kings" LP-album. Där fanns även ett tjusigt Entertainment-center bestående av en kombinerad radiogrammofon och (svart-vit) TV, anno någon gång på 70-talet.
En trappa upp förflyttade vi oss sedan och där fanns en härlig samling med
TV-apparater, radio, räknemaskiner och vem minns väl inte de första
datorerna. ABC-80 och Commodore 64 var vad vi använde då på 70- och 80-talet.
Jag minns dem i alla fall för jag körde min bokföring på ett ex av den
sistnämnda i ganska många år.Ett rum var inrett i caféstil från 60-talet med flipperspel och jukebox (Seeburg, 66:a). Jag försökte stöta lite på servitrisen där, men hon var lite motsträvig och stel och dessutom ganska tystlåten. Men å andra sidan gillar jag damer som inte pratar för mycket.
Något som minskat i storlek är mobiltelefonen och det fanns en bra samling med sådana, från den första bautamodellen som vägde kilon och tog upp halva bagageutrymmet i bilen men som trots sin storlek inte gick att ta ett foto med till den sista som bara tar upp halva bröstfickan och som går att göra både det ena och det andra med.
Längst in i lokalen fanns en lanthandel, modell äldre. Det måste ha varit
den tidens supermarket eller köpcentrum. Skillnaden mot nutiden var, att här
fanns allt samlat i en affär. Inget spring mellan olika affärer för att köpa
sig ett par hemarör, ett kilo prima bitsocker eller en dunk fotogen, allt
under samma tak.På nedervåningen har Lars-Erik fixat till affärs- och hantverksmiljöer från en svunnen tid. Där finns en frisersalong, ett skomakeri, en musikaffär m.m., alla med de grejor som såldes och med de redskap som användes på mitten av förra seklet. Imponerande är det och man förundras över och funderar på var han hittat alla prylar. Det är väl så, att man själv för det mesta kastar grejor som man tycker blivit omoderna. Men som tur är finns det människor som likt ekorrar samlar på sig gamla saker i förråd och garderober. Tur är väl det, för hur skulle vi annars veta hur det funkat och sett ut "på den tiden".
Vi spenderade ca 4 timmar på Kornettgården, men det går säkert åt fler besök och timmar för att upptäcka alla sevärdheter som finns i skrymslen och vrår.
Var Radio Nord-kvällen en nostalgitripp för örat så var detta en dito för ögat. En trevlig utflykt hade det i alla fall varit, och som vanligt hade vi också tur med vädret. Och kommer ni liksom luffaren Bolle åt Klockrike-hållet till kan ett besök på Kornettgården varmt rekommenderas.
Text Claes Olsson
Bilder Lennart Deimert SE5X