NDL i Joristorp augusti 2008. Ett reportage av Claes Olsson och Lennart Deimert. Joystick, The Antenna Launcher,
Tennisbollskanon, DX, radio, Norrköpings Distanslyssnare All in Swedish.

   
 


 

  
 

Så var årets augustimöte avklarat, helt traditionsenligt vilket framgår av rubriken. Lika traditionsenligt hade vi också som vanligt tur med vädret även om det fåtal som deltog i förmiddagens båtutflykt inte var lika lyckligt lottade. Tyvärr dök väl dagens schema upp lite väl sent för att vara riktigt anpassningsbart för alla så det blev ganska tunnsått på sjöresan.
 

  
  Efter utflykten var det som vanligt eftermiddagssamling vid Jan-Eriks torpstuga. En titt på väderrapporten kvällen före gjorde kanske att en del av den trogna skaran föredrog hemmets lugna vrå, men som tur var hade Ekwalls kompisar inte alla rätt den här gången, åtminstone inte vad gällde Joristorp.
 		  
 


Claes Olsson blundar och skjuter! Den här kanonen kallas också för The Antenna Launcher.
 

  
   
  Efter ett stadigt indroppande av folk under eftermiddagen var det dags att starta dagens aktiviteter. Inspirerade av förra årets utflyktsmål, Robotmuseét i Arboga och vårens utflykt till Flygditot i Malmslätt körde vi igång en, om inte raketskjutning dock ett skytte med ganska tung ammunition med Lennart Deimerts från USA införskaffade antennkanon. Ingen dålig grej, säkert den enda i Sverige och säkert också klassad som terroristvapen bland terroristnojiga amerikanare. Vi provade med några olika skjutövningar, dels snöskyffel uppställd mot logvägg, dels höjdskjutning över talltopparna. Logväggen lyckades vi träffa, men trots tappra försök med olika riktningsmetoder och ballistiska beräkningar om rekyler, avdrift mm klarade sig snöskyffeln. Däremot gick det bättre i höjdled, enligt utsago var högsta höjd för den fyllda tennisbollen 70 meter och Lennart Weirell fick in en riktig fullträff över ett av torpets högsta gran.
 		  
  Grilltajm.
 		  
  Som alla säkert sett på listan var en tävling utlyst över den konstigaste, minst användbara eller odugligaste prylen du haft i din ägo. Tydligen skämdes många över sina misslyckade inköp men till tävlingen anmäldes i alla fall en mystisk Joystick-antenn (hade bruden på bruksanvisningen ingått hade den säkert varit värd sitt pris), ovannämnda antennkanon, en av de första mobiltelefonerna vilken på sin tid kostade skjortan samt en helt oduglig, hemlindad ferritantenn som gjorde mottagningen klart sämre. Kanske var det för att ferritkärnan saknades? Dagens pris, en stilig, gul kasse av armerad plast med ”Coldmans Mustard” logo inhöstade dock den sistnämnda.
 		  
 

Thomas Tevemark, Claes Olsson och Sigvard Andersson hugger in på maten.
 

  
  Under tiden nämnda aktiviteter pågått hade grillarna spridit sina förföriska dofter av marinerad fläskkarré och grillkorv. Dessa intogs tillsammans med potatissallad, allt inhandlat av JEJ på Lidl. Var annars av en halvtysk?
 		  
 

Janne Malmesjö förevisar sin (helkassa) gardinstång-special-antenn.
 

  
  Dags för allvaret, alltså säsongens första möte. Viktig fråga var naturligtvis vårt QTH och vad som hänt med våra antenner efter vårens skogsavverkning. Beslutades att ta en första rekognoseringsdag med det snaraste för att få en uppfattning om skadornas omfattning, vad som behövs införskaffas och vad som behöver göras. Antagligen kommer vi att skippa ett par av antennerna, ligger lite väl tätt för att någon skillnad ska märkas. Den slutgiltiga uppröjningen gör vi vid mötet i september.
 		  
 

Claes Olsson tar emot emot det efterlängtade DX-dipomet från SDXF genom Lennart Weirell.
 

  
  Sigge berättade om ungefär samma problem vid vårt QTH i Parka där man planerar att göra en rågång, vilket alla visste är en gata mellan skogsägorna. Även där kommer man att hugga ner en del antennskog, skillnaden är att man tydligen kommer att varsko när och var och att Sigge då förhoppningsvis finns på plats.
 		  
  Classe O. berättade, att han och Ullmar Qvick deltagit i en MW-tävling, anordnad av en tysk radioklubb. Båda två har lyckats logga ca 130 st MW-stationer under tävlingstiden, 15-31 juli men Ullmar kan nog med hjälp av folierad låda, fasadantenn och diverse annat hokus-pokus bereda sig på att kunna kalla sig NDL-mästare.
 		  
  Det var väl inga större sensationer alltså som avhandlades på det som vanligt gemytliga mötet. Några stycken stannade kvar för lite nattvak och lyssning, vi andra begav oss hemåt i den mörknande sommarnatten. På tal om vädret så började det faktiskt regna igen då vi kom bortåt Vätternhållet till, så vad var det jag sa om tur med vädret?

Vi ses väl nästa år?
 		  
  Claes Olsson skrev och fotograferade gjorde Lennart Deimert SE5X