Vi har just nått toppen. Plötsligt öppnar sig marken och ur öppningen strömmar sakta grå rök. Nu var NDL verkligen ute i hetluften.

Men innan vi hamnade i den här situationen hade vi hunnit med en hel del annat, bl.a. kollat Sveriges, ja kanske Europas största samling av bubblor. Den sedvanliga vårutflykten hade p.g.a. vår medverkan i Parlamentet blivit en sensommarutflykt. Lördagen den 20 augusti samlades vi i metropolen Pålsboda, närmare bestämt utanför Bengt Holmgrens bilmuseum, specialiserat på Volkswagenbubblor. Som vanligt god anslutning, inte bara NDL:are utan tillsammans med några ”utomstående” var vi väl ca 15 stycken som mött upp för den guidade visningen av museet.

Guide var ägarens dotter Maria, mycket kunnig och insatt i de olika årsmodellernas historia och olikheter. Ett ex. av varje årsmodell från starten 1947 fram till den sista modellen 1974? finns i samlingen. Jag undrar, om det finns något annat bilmärke, som under så många år sett i stort sett likadan ut?

1974 var det året den sista bubblan körde av bandet i Tyskland. Tillverkningen där slutade då, men man fortsatte att producera VW både i Brasilien och Mexico. Den sista bubblan tillverkades så sent som 2003 i Mexico, man hade då klämt fram ca 21 miljoner av densamma! Ett av de sist tillverkade exemplaren finns på museet, ditförskaffad genom hyggliga sponsorers försorg. Fabriken i Brasilien stängde så sent som i juli detta år, alltså 2005. Enligt Mexicospecialisten Göthe Ringström är bubblan den mest använda taxibilen i landet. För att göra in och urstigning lättare har man monterat bort det högra framsätet, där man nu efter passagerarnas instigning kan placera bagaget. Jmf med den populära Londontaxin. I museet finns också diverse ombyggda bilar, naturligtvis med VW som bas. Där fanns också ett otal pokaler, vunna av museets ägare Åke Holmberg, som naturligtvis tävlar i den speciella VW-klassen.

Efter museibesöket vändes kylarna mot Kvarntorp, den numera nedlagda anläggningen där man tidigare framställt olja och gas ur skifferlagren. Denna hantering har efterlämnat sina spår i form av en stor ”slagghög”, som man nu försöker utnyttja för diverse aktiviteter. En slingrande bilväg leder upp till toppen på högen, för den som vill ha motion finns även en trappa till toppen, vilken naturligtvis testades av några (2) spänstiga NDL:are. Kaffe och bullar hade beställt i toppserveringen, och under intagandet av denna förtäring fick vi oss också till livs några skrönor av Lennart Grone, som i fjärran tider arbetat på anläggningen. Även Mexicospecialisten härovan visade sig kunna bidra till historien.

Besöket på högen avslutades med en rundvandring bland de konstverk som finns utplacerade längs en vandringsled. 19 stycken alster finns där till beskådande, alla i storformat, en del så stora att det fanns konstverk inne i konstverken. Mer eller mindre kända konstnärer har bidragit, den mest kända är kanske Lars Vilks, som gjort den ganska omstridda "brädskulpturen" av drivved vid Kullens fyr. Hans alster här, kallad "Waaaall", gick i samma anda, hopplockad av rivningsvirke. Bra sätt för återanvändning, eller hur? Det var f.ö. under denna rundvandring vi hamnade i hetluften, det har nämligen visat sig att det kommer att ta många år innan hela härligheten slocknar i innanmätet. Ett försök att anlägga en slalombacke på högen har gjorts, men p.g.a. den inneboende värmen blev det barmark och taskigt före direkt. Men till dess duger den fint som utkikspunkt. Vädret var nästan klart, så vi såg nog mest hela Närke uppifrån toppen.

Dags att ge sig av mot den numera traditionella mötesplatsen Joristorp, den väntande maten och det lika väntande mötet. På vägen passade vi på att ta oss en titt på Hällabrottet, ett jättelikt dagbrott där man brutit marmor, som man malde ner till Mexitegel. Vi hann även med ett besök och glassinköp vid Uffes Lada i Hallsberg innan vi var framme vid Jan-Eriks myggrike.

Lennart Grone gav sig genast i kast med att sätta upp en dipol för att användas för demonstration av en nyinköpt transceiver, och under kvällens lopp lyckades han etablera ett flertal kontakter.

Vi hade för året beslutat avstå från JEJ:s ganska primitiva grill, bestående av diverse järnstänger och ungsgaller, mycket svår att montera ihop eftersom vi aldrig lyckats hitta bruksanvisningen. Vi hjälpte nu istället dagens toastmaster Lennart Deimert att duka fram rostbiff, skivad kalkon och potatissallad som smakade mycket gott efter vår rundtur. En annan sak som också saknades detta år, var knotten. Dessa hade ersatts av några större kusiner samt en mängd myror, som beslutat sig för att svärma nu då de hade åskådare. Lämplig plats för denna aktivitet var naturligtvis våra utomhus placerade matbord.

Dagens övningar avslutades som sig bör framåt kvällen med säsongens första möte. Ovanligt nog saknades vår Ständiga Ordförande Bo Gustavsson, som av personliga skäl inte kunde deltaga. Som klubbsvängare fick nu vice ordförande Jan-Erik rycka in, inte ofta han får göra det men han klarade det med bravur. Vi diskuterade utfallet av Parlamentet, bestämde höstens mötestider och Parkalompolo, som vanligt inga längre diskussioner om tingens ordning. Vi hann också med en auktion på en burk skänkt korv och på bamsebullar från Borensberg, vilket inbringade 175 riksdaler till klubbkassan.

Innan vi skildes åt hann vi också avtacka vår medlem Lasse Larsson, som efter att ha äktat sin Linda nu avflyttar till hennes hemland Canada och där till Vancouver Island. Ack ja, vad kan inte kärlek via internet föra med sig. Lycka till i ditt nya hemland, Lasse!

Tur hade vi som för det mesta med vädret och vi tackar Jan-Erik för att han som vanligt fixat till allt till vår belåtenhet och givit oss en trevlig och innehållsrik dag. Trots en del protester att det inte har med radio att göra, är det kul att träffas och odla lite social samvaro, vi hinner säkert med radiolyssnandet också. Hoppas vi får tillfälle att återkomma nästa år.


Text: CON
Foto: LtD

Så här skriver JEJ i ett mejl om eftermötet;

LWV hörde (liksom jag) R Tanzania Zanzibar med god styrka på 11735 på kvällen innan han övergick till pirater o dyl samt letten på 1350 R Tatras International, som i QSL-brev bett honom om rapporter.

Själv tillbringade jag kvällen med att "i väntans tider" delvis lyssna på amatörer (höjdpunkten var V59SWK, som satt på Lighthouse Swakopmund utanför Namibia) innan jag runt 01 UTC hörde 6173,8 R Tawantinsuyo (Peru), 4780 R Cultural Coatán (Guatemala = ffg hos mig!) samt 9720 R Victoria (Peru). Så var det dags för en ack så välbehövlig skönhetssömn!

73 de jej