NDL GÅR UNDER JORDEN.

1719 seglade den ryska flottan in i Bråviken vid Oxelösund. Inga svenskar mötte den stridsvana armadan utan man kunde i lugn och ro segla vidare upp mellan Sörmland och Östergötland. Uppmuntrad av det ringa motståndet gjorde man strandhugg på båda sidor av Bråviken, plundrade bondgårdarna och brände slotten som kantade stränderna.

I Norrköping hade utsända ryska spioner lyckats övertala Sven Nilsson, en fattig bonde med agg till överheten, att ställa sig på ryssarnas sida. Infarten till Norrköping sjövägen var på den tiden ganska knixig, men den penninghungrande och hatiske bonden tände en vårdkase på Syltenberget och med hjälp av detta riktmärke, lyckades den ryska flottan segla upp i Norrköpings Ström, nästan ända till centrum av staden. Där mötte man inte heller något större motstånd, trots att Johan III i Bråvikens inlopp låtit uppföra slottet Johannisborg, vilket också skulle fungera som stadens försvarsanläggning.

Stärkta av vodka invaderade de ryska flottisterna staden där man drack upp brännvinet, våldtog stadens ungmör och som kronan på verket satte man eld på staden, allt i nämnd ordning. Bebyggelsen vid denna tid bestod nästan uteslutande av eldfängda trähus så det brann friskt i knutarna och inte många byggnader klarade sig undan lågorna.

Nästan 250 år senare fick svensken återigen kalla fötter. Om man tänkte på 1719 års ryska invasion låter jag vara osagt, men 1961 satte man i alla fall igång med att utmed den svenska kusten bygga ett stort antal försvarsanläggningar, summa 30 stycken, från Härnösand i norr och till Göteborg på västkusten, alla föga kända av allmänheten. Efter svenska förhållanden en rekordkort byggtid stod de fortliknande anläggningarna klara 1964 och 1968 sköts det första skottet, ett löst sådant, från batteriet vid Femöre i Oxelösund.

Redan år 2000 beslutades dock om nedläggning av de 30 anläggningar, så då vi i NDL på vår sedvanliga vårutflykt besökte fortet i Femöre hade det sista skottet för länge sedan avlossats. Merparten av anläggningarna hade "skrotats", d.v.s all materiel plockats bort, en del fort hade fyllts med vatten, andra hade murats igen. Fortet Femöre hade dock räddats av lokala patrioter, som insett det historiska värdet. Man fick ett "provår", 2003, och då de kommunala myndigheterna såg, att man med hjälp av bl.a. Hembyggdföreningen kunde rädda anläggningen, såldes denna till entusiasterna för den symboliska summan av 50:- och fem öre.

Under en rundvandring i de vindlande gångarna 24 meter under berget fick vi ta del av anläggningens intressanta historia. Mycket hade plockats bort därifrån, men mycket hade också återfåtts och fanns nu på plats. Däribland stridsledningscentralen, varifrån 1960-talets Sven Nilsson hade lett styrkorna i berget. Stig Bergling var namnet, en icke helt okänd överlöpare, som likt mannen på Syltenberget 250 år tidigare, lämnade ut sitt land till fienden.

Våra guider berättade, att där i underjorden tjänstgjorde 70 man i stöten som inte fick se dagens ljus på 30 dygn. Där åt man, sov man och bemannade de tre kanontornen med sina 7.5 centimeterskanoner som hade en räckvidd av 13 km. Genom två periskop, liknande de man har på u-båtar hade man koll på hamninloppen både till Oxelösund-Nyköping och till Norrköping. Några skarpa skott avlossades dock aldrig, undantaget den övningen då man sänkte en skrotlastad pråm i sundet utanför Femöre. Sista skottet från fortet avlossades 1994, och därefter har ingen krutrök kunna känts i omgivningen.

Detta var alltså ett av utflyktsmålen då NDL gjorde sin numera traditionsenliga vårutflykt, denna gång anordnad av Sigvard Andersson, barnfödd och uppvuxen i Sörmlandsbygderna. 15 deltagare samlades vid en känd hamburgerrestaurang i Nyköping, där Ronald hade spenderbyxorna på och bjöd (trots att vissa tvivlade) på gratis frukost.

Första anhalt var den delvis nybyggda idrottsanläggningen Rosvalla, där vi hade tur och blev guidade av ett par vaktmästare som var i tjänst på lördagsförmiddagen. Där fanns träningsbanor för friidrott, innebandyplan och en 16-banors bowlinghallen som dock inte skulle vara klar förrän till hösten. Två stycken hockeyarenor fanns också och i anslutning till den ena hade målvakten Johan Hedberg en shop för målvaktsprylar. Rea var det på benskydd och till det facila priset av 10.500:- kunde man bli innehavare av ett par sådana.

Efter en rundvandring runt Nyköpingshus och utmed Nyköpingsån var det dags att rikta in sig på lunchstället i Oxelösund. I den gamla delen av orten hade Sigge lyckats hitta Hembygdsgården, vackert belägen på en höjd med utsikt över hamnen. Där undfägnades vi med förbeställda läckerheter, smakade mycket gott även om någon hade svårt att skilja mellan sill och strömming. I huset, som kanske redan ryssarna som seglade in i Bråviken lagt märke till, hade sjömän varit förlagda på den tiden. I rummet på ca 25 kvadrat där vi satt, hade man lyckats stuva in 30 frusna och genomsura sjömän. Undrar om man skulle stått ut med den atmosfären?

Efter att vi ganska snabbt klarat av månadsmötet var vi framme på eftermiddagen och det var dags att bege sig ut på Femöre och avsluta dagen med rundturen på fortet där vi i de underjordiska gångarna fick chansen att gå av oss lite av det vi lagt på oss runt midjan. Trevligt hade vi haft och jag tror, att dessa träffar där även de anhöriga har chansen att få vara med, stärker klubbkänslan och gemenskapen i klubben så det blir säkert fler utflykter.

Text:CON
Foto:LtD 
(Fotoförbud inne i fortet)

 

Länk till Femörefortets hemsida: http://www.oxelosund.net/femore/html/femore.html
   
Andra läsvärda sidor med information om Femöre: http://www.itrosa.se/femorefortet.html
http://www.sn.se/i.php?avd=101&artikel=57146&val=158&p=&rec=   



 

 

Dagen inleddes med ett sprinterlopp på 333 m (ett varv). Spana in den koncentrerade blicken på bana 2.  
 
SMHI-folket garderar sig alltid med ett
(väl använt) paraply med sig
 
 
Janne prövar om 1600-talets fängelsedörrar håller standarden.   
 
Nyköpings Nyckel vid Nyköpingsån.  
 
Nyköpingshus  
 
Göran Bayard tillsammans med Gert Fredriksson.  
 
God lunch på Oxelösunds äldsta hus.  
 
Gott med silltallrik!  
 
Det vackert belägna huset vid inloppet till Oxelösund.  
 
Vid ingången till Femöre-fortet.  
 
Guiden berättar om Boforskanonerna.  
 
Rolf kollar den minimala platsen för avfyrningsansvarig (med titthål).
 
 
 
Classe och periskop-siktet  
 
Ett glatt gäng  
 
Dörrkontroll 2. Jan-Erik och Hilma testar.  
 
Någon som vill bada?  
   
   
   
     


 



 

 

 

 

 

 
[ Tillbaka ]