Samlingen i korsningen av vägarna 53 och 57 förlöpte utan större mankemang, endast ett ekipage hade kommit på avvägar, dock inte TT denna gång. Deltagare från Vimmerby i söder till Hallsberg i norr poppade upp, och efter avräkning styrde karavanen iväg mot det första resmålet,
Sparreholms Slott
Har NDL plötsligt blivit kulturella, och börjat ägna sig åt slottsvandringar? Nej, så illa är det inte, Sparreholms slott inrymmer en enorm skatt av diverse samlarvärda prylar, små som stora.
Slottet ägs numera av Helge Karinen, som härstammar från en plats som under de senaste åren passerats av många DX-are, nämligen tumvantens stamort på jorden, Lovika. Mer koppling till norr har också Helge genom en bror, som är gift med en dam från Parkalompolo. Snacka om att världen är liten! Hans samlingar fanns tidigare i Skellefteå, men för inte alltför länge sedan inhandlades Sparreholms slott till vilket han flyttade sina dyrgripar. Själv bor han numera i England, men då han hörde att NDL ämnade besöka hans chateua, bokade han genast en resa hem till Sverige.
Kaffe och ostfralla bjöds det på i det numera till museum ombyggda vagnslidret, vackert beläget vid stranden av sjön Båven, varefter det dags för första avdelningen, en samling hästvagnar från 1800-1938. Helges dotter berättade initierat om vagnarnas historia och om Siv von Essen, som på egen hand byggt upp denna samling och själv med varsam hand restaurerat vagnarna till ursprungskick.
Därefter klättrade vi upp en våning, där Helge själv tog hand om oss var att visa Europas största samling jukeboxar och dess föregångare. Där fanns alla kända märken såsom Wurlitzer, Rockola och Seeburg, det senare startat av göteborgaren Sjöberg som flyttade över till USA och där amerikaniserade sitt namn till det för amerikanare mera lättförstående Seeburg. Enligt min egen mening finns de snyggaste modellerna bland 50-talarna, massor av krom och synliga verk.
Vi förflyttade oss genom den verkligt välskötta slottsparken till en andra sidan av slottet där vi hamnade i en avdelningen för bättre beg. bilar, som vilken bilhandlare som helst skulle kunna vara stolt över. Där fanns en samling veteranbilar som fick det att vattnas i munnen på varje sann estet. Perfekt renoverade exemplar av Rolls Royce trängdes med bl.a. V-Gurras Cadillac -38, som efter en avåkning 1946 på vägen mellan Södertälje och Stockholm fick ge namn åt Kungens Kurva. Där fanns också en F1-racer som körts av den alltför tidigt bortgångne Ronnie Petterson och i ett hörn hade Steve med Lloyden lämnat kvar sin Alexander.
I ett annat hörn hade en annan av vår ungdoms hjältar, vänsterbenssläparen Olle Nygren, eller som han numera får heta i sitt nya hemland, Ollie Najgren, ställt sin första speedwaymaskin som han plockade så många poäng med i Vargarna på 40- och 50-talet.
En annan raritet var amfibiebilen, som kom på 60-talet. Ser ut som en helt vanlig bil, men framkommen till Båvens strand är det bara att fortsätta rakt ut i plurret för vidare färd till den andra sidan sjön. Förhoppningsvis.
Sista anhalten på slottet var några smårum med radioapparater, telefoner m.m., bl. a. en liten musikmaskin med en dansande sällskap, bara den värderad till ca. 250.000:-! Vad var inte resten av samlingarna som vi sett värd?
Nå, efter rundvandringen var det dags för förflyttning. Nu lockade den beställda lunchen på
Plevnagården
I ett anfall av generositet hade klubbens kassör vid det föregående mötet lovat, att klubben skulle stå för lunchen, 100:-/person. Dock bleknade han då han såg uppslutningen utanför den före detta markenteribyggnaden på Malmahed, för där stod inte mindre än 26 hungriga och såg fram mot förtäring. Som tur var, visade sig att sju av dessa inte uppfyllde de uppsatte kriterierna, d.v.s. medlemskap i klubben utan fick själva stå för fiolerna. Vid dukade bord med vita dukar serverades vi slottsstek med färskpotatis eller Lax med dito, vilket smakade fint efter museibesöket. Efter kaffe och kaka och lagom dästa var det dags för en kort färd till
Spårvägsmuseet i Malmköping
En av medlemmarna i NDL, Göran Bayard är medlem i föreningen som ser som sin livsuppgift att se till så gamla spårvagnar från olika städer och tidsåldrar får leva vidare och t.o.m. får komma ut för en sväng å den 2,5 km långa banan. Visste ni, att det har funnits spårvägar i nio svenska städer, bl.a. i en så exotisk plats som Kiruna, där man inköpte uttjänta vagnar från de andra åtta städerna. Detta ledde till att spårvägen i Kiruna till slut såg ut som en riktig museispårväg!
Efter en stunds rundvandring bland de många renoveringsobjekten i museets vagnstallar var det dags för klubbmötet. Detta brukar på våra årliga utflykter hållas på ganska exotiska platser, t.ex. som häromåret i en abonnerad rälsbuss mellan Västervik och Hultsfred. Detta år blev inget undantag utan vi bänkade oss i en gammal Mustang, som tidigare trafikerat rutten Smedstuguplan-Klingsberg i Norrköping. En riktig nostalgitripp för en del av deltagarna. Inte mycket fanns att behandla, men det konstaterades att NDL får en ganska riklig representation vid det kommande Parlamentet i Morokulien.
Vårutflykten avslutades med en färd med den gamla Mustangen, som glatt plingande gav sig iväg ut på spåret. Vi passerade Trumslagarskogen, dit de övningstrummande rekryterna förpassades då Malmahed fortfarande var ett övningsfällt och via Öresundsbron kom vi fram till vändslingan i Hogsjö för returfärden till Malmköping.
Som vanligt hade vi haft en mycket trevlig utflykt med en givande social samvaro, och som vanligt konstaterade vi också, att livet är inte bara radiolyssnande.
Vi tackar Göran Bayard, som ordnat dagens aktiviteter för allt arbete han lagt ner på detta och ser fram mot nya aktiviteter.
Text: CON
Foto: LtD