NDL i Wadköping och Joristorp.

Fyra veckor senare var det dags igen för den andra sommaträffen.  Som ni alla vet och svurit över, har ju inte vädret varit det bästa, milt uttryckt, den gångna sommaren. Med bävan såg vi alltså fram mot vad vädrets makter skulle ställa till den här lördagen. Men, ser man på, dagen började fint, sol och varmt då vi samlades i Örebro, närmare bestämt Wadköping strax efter middagstid.

Wadköping känner väl de flesta till efter den omtyckta TV-serien "Markurells i Wadköping", skriven av Hjalmar Bergman och med den folkkäre Edvin Adolfsson som den småfifflande Herr Markurell. Den är inspelad bl.a. här i det område, som sedan 1965 har byggts upp av gammal träbebyggelse från 1700- och 1800-tal, det mesta från Örebro och räddad undan grävskoparna under rivningsraseriets dagar då man skulle bygga bort "fattigsverige" och sanera landet.

Här samlades vi alltså och efter att ha intagit kaffe och fralla i Tenngjutargården, gjorde vi under någon timme en rundvandring bland de historiska byggnaderna. Där finns bl.a Cajsa Wargs hus, från slutet av 1600-talet, och visst känner vi till uttrycket "man tager vad man haver" i matlagningskonsten. Titta bara på pizza, där har man verkligen anammat den devisen.

Ett annat känt namn är väl också Jeremias i Tröstlösa, han med den kända "Tess lördan". Levi Rickson, som han egentligen hette, bodde på Tybble gård och hans skaldestuga finns nu att beskåda i Wadköping.

Solen sken fortfarande då vi begav oss mot Joristorp, beläget någonstans inne i skogarna mellan Laxå och Askersund. Vi hade väl varit en 12-13 stycken i Wadköping, och Joristorp dök de upp som redan sett Örebro, så då vi eldade på grillen var vi nog en 17-18 stycken klubbmedlemmar plus några till. Jan-Erik Järlebark hade som vanligt laddat upp med grillkött, potatis, sallad och bröd och sist, men inte minst, gott öl han släpat hem dunkvis från nåt av sina många besök i Tyskland. Mycket uppskattat! Uppskattat var resten också, och som tack för detta år och för de andra vi fått besöka honom, förärades han NDLs hett eftertraktade standar i svart-vitt, samt, en av LtD egenhändigt förfärdigad rövskrapa i trä. Vad detta är ska vi inte gå in på här, det får ni försöka fundera ut själva.

Efter detta var detta var det dags för klubbmötet. Paniken var nära, då vi upptäckte att vår Ständige Ordförande, Bo Gustavsson inte var på plats. Hade detta hänt under de 12 år klubben varit verksam? Tveksamt. Någon vice ordförande har vi aldrig valt, och efter att ha utrustats med en korvskruv som klubba, fick u.t.d. hoppa in som mötesordförande.

Mötet handlade mycket om det kommande Parlamentet. Synpunkter fanns på den nya utformningen av stadgarna, och vi diskuterade hur vi skulle ställa oss till dessa. Resultatet kommer att framföras på Ålandsparlamentet, dit åtminstone sex NDL-are kommer att bege sig.

Klockan började bli mycket för oss som skulle ta oss hemåt. En hel del stannade kvar för en lyssnarnatt, men tyvärr var väl inte konditionerna de bästa. Det hade i alla fall knotten och vädret varit. Jämfört med förra året, var knottplågan ett intet, även om Sigge varit förutseende och tagit med sig sin käcka "mygghatt". Regnet hade också hållit sig borta, men då vi åkt några mil på hemvägen, var det dags igen och då vi kom tillbaka till Norrköping, vräkte det ner! Snacka om, att det lönar sig att ha ett par vädergubbar med i klubben!

Epilog.

 - Visst hade vi tur med vädret!

Däremot hade vi väl nästan maximal otur med konditionerna, vilket bl.a. föranledde Erik att stillsamt undra, om jag inte misstagit mig på antennriktningen? Är det möjligen så, att den är riktad mot Sydafrika istället för mot Sydamerika? Nåja, vi tappra (sex som mest) från Vimmerby i söder till Karlskoga i nordväst, som förstörde en del av nattsömnen kunde i alla fall glädja oss åt att det gick de mest mystiska afrikaner på KV-banden. Åtminstone i några anleten kunde man spåra en viss glädje över hörigheter som Tchad, Niger och Kongo för att nu inte tala om den än så länge OID-ade fransktalande stationen på 3374,9 kHz! Däremot gick överhuvudtaget inga latinamerikaner och det var praktiskt taget omöjligt att höra något på MV - inte ens Sverige på 1179 gick att få in och Norges fruktansvärda 1200 kW-sändare på 1314 gick som en viskning (den som "splattar" över närmare 50 kHz i sina värsta stunder!) ...

 /Text: CON och JEJ (epilog). Foto: LtD/