Förberedelserna har varit långa och många, men nu är både de och Parlamentet 2005 historia. Diskussionerna började redan på NDL:s vårmöte förra året, då Bosse G. berättade om att han hade fått korn på Norrköpings gamla mellanvågssändare. Den befinner sig nu i Orlunda utanför Skänninge, platsen för de sista  LW-sändningarna från Motala.

Efter att spånat lite på ovannämnda möte, beslutade vi oss för att dels anmäla oss som frivilliga anordnare av 2005:s Parlament, dels att från detta göra en sändning på MW, så vid förra årets Parlament i det numera nedlagda konferenscentret Björsjö, fick styrelsen till sin förtjusning lösningen på 2005 års Parlament. Sändningen höll vi däremot tyst om, vi ville ha lite mer tid på oss att kolla i vilket skick den gamla sändaren var.
     Som tur var, var detta ett bra beslut. Längre fram på sommaren tog sig undertecknad och NDL:s ordförande en tripp till Orlunda för att besiktiga den tilltänkta sändaren. Tur var väl detta, för vid första anblicken insåg vi, att detta var ett projekt som inte skulle gå att genomföra. Sändaren hade inte varit igång på mången god dag och den vägde nog ett ton. Gardinen ner för denna ide, alltså? Icke, även om vi lade den på is for the time being.
      Senare på hösten fortsatte förberedelserna för att anordna Parlamentet. En arbetsgrupp tillsattes och framemot hösten åkte vi upp till Fiskeboda för att sondera terrängen. Vi hade även tanken, att var det DX-are på plats, ville dessa säkert utöva sin hobby, den erfarenheten hade vi sedan tidigare Parlament. Vi kollade alltså terrängen för en tilltänkt antenn, pratade med personalen om att hyra två stugor, tillsammans 46 bäddar och fick med oss en matsedel hem.
      Inte mycket mer fanns nu att göra, vi låg lågt över vintern, men framemot februari satte vi igång igen. En ekonomisk kalkyl gjordes, vi bestämde oss för att ligga under 1000:- per deltagare och slutade alltså på 995:-. Vi räknade då på 25 deltagare, ett antal som varit gångbart vid de senaste årens Parlament. Tanken på en sändning fanns kvar, men vi behövde en sändare. Många idéer kläcktes, bl.a. kontaktades Delsbo Radioklubb, som hade både sändare och idéer efter det man kört den välkända Radio Dellen under några somrar. Dock verkade det lite jobbigt att flytta sändare och antenn till Fiskeboda, så vi kollade vidare.   

Plötsligt dök den upp, en ITT Ship TX i gott skick och kapabel att trycka ut 1.5 kW på den tänkta frekvensen, 1602 kHz. Att förverkliga sändningsidèn tog Lennart Grone på sig och som modulator kontaktade han Hasse på den kommersiella FM-stationen Radio City i Karlskoga, som gärna ställde upp.
     Efter ytterligare någon rek. resa åkte vi upp veckan före Parlamentet för att leta reda på en antenn vi lämnat kvar för fem år sedan. Denna visade sig vara helt omöjlig att hitta, det visade sig senare, att folk trasslat in sig i trådarna från denna som fanns kvar i skogen och därför samlat in resterna och gjort sig av med desamma. Vi drog därför en ny antenn, enligt Sigvard i riktning mot England och Sydamerika. Vi andra hade fullt schå med att ta oss fram i den inte allt för antennvänliga omgivningen runt det tilltänkta QTH:et.
     Så kom Parlamentveckan. Alla tillstånd för sändningen var klara i god tid, åtminstone på onsdagen. Tanken på att släpa upp den flera hundra kilo sändaren tillsammans med en ballong(!) till antennen skrinlades. Grone hade istället gjort upp med Vingåkers Amatörradioklubb om att få sätta upp både sändare och antenn i deras högt belägna klubbstuga. På fredagens förmiddag transporterades alltså sändaren till den tilltänkta sändningsplatsen, och vi lämnade Grone och hans medhjälpare för att sätta upp sändningsutrustningen. Tyvärr hann de inte prova sändaren, vilket senare skulle visa sig ödesdigert.                  

I Fiskeboda drog vi igång Parlamentet vid middagstid på fredagen. Första programpunkten var en på em välbesökt och guidad utflykt till det närbelägna Kalkbrottet, där vi bl.a. besåg Sveriges längsta linbana. Utspisningschefen Bosse Gustavsson hade laddat upp med kaffe och bullar för att inmundigas på ort och ställe, men tyvärr var inte vädret det bästa, så skaffningen fick intagas vid återkomsten till Parlamentslokaliteterna.
     Under eftermiddagen tillslöt pö om pö resten av de anmälda deltagarna, 29 stycken var anmälda, några av dessa dock endast till lördagens begivenheter. Vid 19-tiden var det dags för den traditionella landgången, detta år en riktig bamse som gjorde alla mätta och belåtna inför den lika traditionella utfrågningen av Styrelsen. Fyra av dessa hade infunnit sig, men tyvärr saknades några tunga namn.
     Utfrågningen gick i samma stil som tidigare år och även samma ämnen ältades. Men varför inte, en vacker dag kanske det händer något. EA:s framtid, hur få fler medlemmar, hur få folk att jobba i Styrelsen, samarbete med de övriga Nordiska länder? Något jag dock inte tror diskuterades i år var samarbete med SSA.
     Efter frukost i en av stugorna startade vi Årsmötet. Några fler deltagare hade dykt upp, och av dessa valdes mötesräven Claes W. Englund som mötesordförande, ett mycket gott val eftersom han vet hur man får ett årsmöte att flyta på i rätt riktning. Inte så mycket det hängde upp sig på, förrän vi kom till valet av nya styrelsemedlemmar. Som vanligt svårt att få folk att ställa upp, man hoppas någon annan skall dra det tunga lasset så att man bara har att betala sina medlemsavgifter och få sig allt serverat och klart.
     Efter ett break för lunch, fortsatte förhandlingarna. Efter en stunds parlamenterande var vi dock tvungna att göra ett nytt uppehåll, valberedningen skulle kontakta ett par icke tillfrågade om de ville ställa upp ett år till. Som tur var löste sig detta, även om några mycket ovilliga fick fortsätta sitt arbete. Synd att det skall behöva var så, i en förening med 600 medlemmar tycker man att det skulle kunna vara mer än samma gäng på ett fåtal personer som skulle kunna göra en insats på några år. En eloge dock till den nya h-red. som anmält sig frivilligt!
     Framemot eftermiddagen var det hela avklarat och vi kunde gå vidare i programmet. Dick Christenbrunn visade ett par video från sin ö och gav oss de senaste skrönorna om radiosituationen på Åland, där såpan rullar vidare med Mike Spencer i huvudrollen. Moritz Saarman redogjorde därefter initierat om DRM och vad som händer i det gebitet, men jag tyckte det fanns mer sändare än mottagare, priset på dessa måste säkert gå ner innan det blir någon succé. Det verkar som om teknikerna alltid ligger ett steg före med sin entusiasm, jmf den digitala TV-tekniken i Sverige.
     Innan vi styrde stegen mot restaurangen var det dags att jobba upp aptiten med en tipsrunda, signerad av Sigvard. Lite lättare i år, en del av frågorna var så misstänkt lätta att man svarade fel på dem. Tur hade vi där med vädret, även om det regnat en del under dagen, var det nu uppehåll. Men vad annars, det var ju en av SMHI:s medarbetade som anordnade motionsrundan.
     På restaurangen hade kocken dukat upp med Grillbuffé.  Själv stod han bakom grillen i bauta-format och såg till så att alla försåg sig med grillad lax, karré och kycklingfiléer. Till detta serverades dignande bord med sallader av alla de slag och törsten kunde släckas med diverse goda och nyttiga drycker. Vädret var fortfarande till sin fördel, vilket gjorde att vi kunde intaga läckerheterna tillsammans med en fin sjöutsikt.
     Mätta och belåtna förflyttade vi oss inomhus där det blev utdelning av diverse priser och medaljer. Tyvärr var de flesta av mottagarna inte där, kanske man skulle börja dela ut pris för flitigt Parlamentsdeltagarna eftersom man tycker sig känna igen de flesta ansiktena.
     Dagens program avslutades med DX-vännernas årsmöte följt av ”The Torre Show”, alltså Vännernas auktion där man kan inhandla diverse nyttiga, onyttiga och konstiga prylar. Men det går ju alltid att ta med de inköpta varorna och skänka till nästa års auktion. Återvinning av varor och kapital, så att säga. 

Resten av kvällen ägnades, liksom fredagskvällen hade gjorts, åt Fria Aktiviter. Dessa bestod av mer eller mindre intelligenta diskussioner, förtäring av korv och därtill tillhörande burkdryck samt lyssning. Faktiskt var det uppemot 10-talet deltagare som tagit med sina mottagare och matrummet i den ena stugan var nu lyssningscentral. Inga jättekonds, men en del brassar och engelsmän hördes i alla fall på MW plus diverse på SW. Tyvärr fanns det någon lokal störning, troligen från ett nymonterat elektroniskt brandlarm.
     Söndagsförmiddagen blev som vanligt lite avslagen. En del långväga deltagare från bl.a. Finland och Åland hade färjor att passa, men de som var kvar fick av Sigvard en redogörelse för läget i Parka, som tydligen varit välbesökt under den gångna säsongen och av inkomna anmälningar att döma kan se fram mot en lika välbesökt dito. Ryktet har gått om de förnämliga mottagningsförhållandena, så nu börjar det dyka upp intressenter även från övriga delar av Europa.

Till sist var det bara storstädningen, nedtagning av antennen och en del andra praktiska detaljer kvar. Korridorerna de allmänna utrymmena dammsögs och våttorkades. Förutom trusten i NDL hjälpte Delsbo-gänget till (tack!) med att greja det sista. När allt var klart vad det dags för ett inspektion av Fiskebodas egen städgeneral som meddelade att allt såg fint ut.

Efter alla "hejdå" och "vi ses nästa år" styrde sedan var och en hemåt - alla med nedtyngda bilar.

Vi ses väl på Åland 2006?

Claes Olsson