Protoner och konditioner

av Sigvard Andersson

 

Nu vet vi…. alla laddade partiklar i jonosfären försämrar våra MV-konditioner, elektronerna förstör mest i söder, protonerna mest i norr.

I "Sigges grundkurs i konditionslära" presenterades artikeln ”Konditioner, solfläckar och sånt…”, det som var känt bland många DX-are, då. Nu har vi hittat ytterligare en pusselbit i mystiken runt våra konditioner - PROTONER.

Tidigare kände vi till att höga K- och A-index och norrsken inte var bra för NA-konditioner. Det orsakas av elektronflöden från solen; elektronerna är de negativt laddade partiklarna som utgör atomernas skal.

Protoner är de positivt laddade partiklarna som finns i atomernas kärnor (väteatomen består enbart av en proton). Solen slungar också ut protoner och de kan naturligtvis träffa jorden. De flesta protonskurarna förekommer vid solfläcksmaximum och ett par år därefter. Åren runt solfläcksminimum förekommer knappast några skurar alls.

Protonerna påverkar konditionerna mest i norr, mindre i söder. Vid DX-peditioner till Nordkalotten har det visat sig att konditionerna försvinner redan vid en mycket liten förhöjning av protonvärdena.

Vid höga protonvärden drabbas vi också av PCA (Polar Cap Absorption), i norr blir det ”radiotystnad”, även KV försvinner, det enda som hörs är näraliggande stationer som når fram med markvågen. PCA kände vi till tidigare, men nu vet vi också vad som orsakar det.

På Internetsidan ”Today’s Space Weather” http://www.sel.noaa.gov/today.html som visar bl.a. diagram för K-index, finns också kurvor för protonstrålningen; klickar man i diagrammet, förstoras det. Värdet på den vertikala axeln anger antal protoner per sekund per cm2. Bottenlinjen betyder 0.01 och den översta 10.000, d.v.s. det är logaritmisk skala. Tre kurvor, röd, blå, grön för olika stora laddningar. Intressantast med den röda, det är den som rör på sig snabbast. Normalt (= då ingen protonstrålning kommer från solen) rör den sig runt värdet 0.1, men den behöver bara stiga några tiondelar för att NA ska försvinna på Nordkalotten! Under förra året, 2001, slog den i ”taket” flera gånger, d.v.s. värdet gick över 10.000. Vid förra solfläcksmaximum var värdet uppe i 40.000!

En mindre protonstörning kan ”gå över”, d.v.s. kurvorna går ner i normalläge, på några dagar, men ofta blir det en segdragen väntan, det tar ofta flera veckor, t.o.m. upp mot en månad.

Internetsidan visar värdena för innevarande dygn plus de två föregående. Längre ner på sidan finns länkar till äldre diagram.

Testa sidan http://www.sel.noaa.gov/ftpdir/plots/2000_plots/proton/20001110_proton.gif. Där ser man resultatet efter ett häftigt utbrott.

Under fjolåret, 2001, fick jorden ta emot protonskurar vid ca 30 tillfällen, under oktober - december var protonvärdet förhöjt under 68 av kvartalets 92 dagar. Jämför med 1996 (senaste solfläcksminimum) då protonvärdet var förhöjt enbart vid ett tillfälle, varade några timmar, högsta värde var 0.7.

Tyvärr får vi nog vänta oss en hel del protonutbrott från solen också under 2002.

Sigvard Andersson

 

 

 
 
[ Tillbaka ]