Konditioner, solfläckar och sånt  …

av Sigvard Andersson

 

 

Radiovågornas utbredning över jorden varierar väldigt mycket. Ena dagen har vi ”kanonkonditioner” och DX-aren upplever en önskestund bland sina favoritstationer; nästa dag ligger radiokonditionerna åt ett helt annat håll, eller också kan det vara heldött på banden.

Tänk om man kunde förutsäga konditionerna, slippa vaka natt efter natt och vänta på att de ”rara” stationerna ska dyka upp – vad mycket tid man skulle spara, och vad mycket mera sömn man skulle få. Fast nog skulle DX-ingen då förlora en hel del av sin tjusning.

Lite prognoser kan vi göra; konditionerna beror på jonosfären, som i sin tur är helt beroende av solaktiviteten.

Astronomer och geofysiker studerar solens aktiviteter och jordens magnetfält och delar välvilligt med sig av sina resultat. Solfläckar, solarflux, geomagnetiska fältet, A-index och K-index är de mest intressanta.

Solfläckstalet (ett värde/dygn, också månadsmedelvärde räknas fram) är en uppskattning av fläckarnas storlek, aktivitet och utbrott; talet varierar mellan 0 vid minimum och några hundra vid maximum (inte ovanligt att utbrott orsakat överspänningar på kraftledningar här på jorden så att transformatorstationer brunnit upp, att signalsystem på järnvägen slagits ut och det har orsakat tågolyckor). Uppgången från minimum till maximum brukar gå på 4 à 5 år medan nedgången tar 6 à 7 år; en cykel är alltså ca 11 år. Men tar vi hänsyn till att solens nord- och sydpol kastas om vid varje minimum, så ska vi räkna 2 maxima och 2 minima, dvs 22 år på en cykel. Sedan 1966 har vi dock haft minima var 10:e år, 1976, 1986 och 1996.

Ju högre solfläckstal, desto kraftigare jonisering i jonosfären, och det betyder att högre frekvenser kan reflekteras och spridas runt jorden.

Solarflux (ett värde per dygn) påverkas av bl.a. solfläckstalet och kan vara 65 som lägst; det högsta jag sett, 367, var vid förra solfläcksmaximum. Höga värden brukar ge kraftigare radiosignaler, låga värden svaga signaler. Under vinternätter med låga värden, händer det att signalerna blir alltför svaga, och AM-banden blir helt ”döda”!

Geomagnetiska fältets aktivitet varierar i flera steg från lugnt till kraftig storm.

K-indexet (nytt värde var 3:e timme), som varierar mellan 0 och 9, är ett 3-timmars logaritmiskt värde på den geomagnetiska aktiviteten. Varierar mellan olika platser på jorden.

A-indexet (ett värde per dygn), som varierar mellan 0 och 400, är ett dygnsmedelvärde beräknat på K-index.

 

K-index 0 1 2 3 4 5 6 7 8 9
A-index 0 3 7 15 27 48 80 140 240 400

 

A-index 0-7 8-15 16-29 30-49 50-99 100-400
Geomag.field quiet unsettled active minor storm major storm severe storm

 

Lyssning på stationer från en sydlig riktning, SO - SV (t.ex. MV från Mellanöstern, Spanien, England och Brasilien), gynnas av ett måttligt stört geomagnetiskt fält.

Däremot behöver fältet vara lugnt för bra radiokonditioner i riktningarna V – N – O; ju lägre K- och A-index desto bättre (det finns undantag, se nedan).

Radiovågorna är mycket känsliga för geomagnetiska störningar, ju lägre frekvens desto känsligare; redan när A-index går över 10, kan signalerna på MV försvagas märkbart eller t.o.m. släckas ut! Men det beror också på var man lyssnar; i norr, t.ex. på en DXpedition med långa och effektiva antenner, ”tål” konditionerna högre värden, A-index på 15-20 kan i stället ge annorlunda och spännande fångster!

Efter en störning behöver det geomagnetiska fältet lugna ner sig under flera dagar, ibland ända upp till en vecka (A-index < 8), för att MV-stationerna ska komma in från andra kontinenter.

Konditionerna kan gradvis försämras, då A-index åter ökar långsamt, men ibland avbryts en lugn period plötsligt av en kraftigare störning; solen har då haft en eruption i vår riktning, och en mängd partiklar slungas mot jorden och in i vår atmosfär, där jonosfären påverkas. Först kommer de lätta partiklarna, som aktiverar E- och F-skikten; det ökar förmågan att reflektera radiovågor. Några timmar senare kommer de tyngre partiklarna, som når längre in i jonosfären och aktiverar skikt som absorberar radiosignalerna, speciellt de lägre frekvenserna.

Kommer en sådan plötslig störning vid ”rätt” tidpunkt, t.ex. på natten eller morgonen, och man lyssnar på transatlantiska stationer, kan man få ”superkonditioner”, när de lätta partiklarna kommit; några timmar senare kommer det tyngre ”artilleriet” och då släcks bandet helt, allt kan försvinna på mindre än en halv minut.

KV:en kan däremot gå bra under första dygnet/dygnen efter störningen. På MV:en har vi upplevt ett märkligt undantag, mitt under en störning kan nordamerikanska stationer gå starkt! Då ofta från en ort eller mindre område; vi har kallat det ”punktkonditioner”.

En störning kan vara ganska länge, upp till en vecka och faktiskt ännu längre. Det är flera störningar som kommer ”slag i slag”. Då kan vi få skapliga konditioner just när en ny störning kommer och ”fyller på” (på samma sätt som när en störning kommer och gör slut på en lugn period, se ovan).

Under 1970-talet märkte vi ett mönster i förhållandet mellan A-index och MV-konditionerna under vinterhalvåret. På natten, vid störda förhållanden, var det Brasilien som hördes. När geomagnetiska fältet lugnade ner sig, A-index sjönk, vred sig konditionerna mot norr; kunde ta en vecka. Vi hörde i tur och ordning norra Sydamerika, Mellanamerika och Karibien, östra Nordamerika, stora sjöarna och mellanvästern, prärien och slutligen västkusten och Alaska. Ett motsvarande mönster under eftermiddagarna; vid störningar gick Arabien och Indien, och i takt med ”förbättring” gick Bortre Indien, Filippinerna, bortre Kina, Korea och slutligen Japan. Under 80- och 90-talen har det här mönstret inte alls varit lika tydligt.

Det är möjligt att förutsäga A-indexvärdet, ibland. Solen roterar kring sin egen axel och vid solekvatorn tar ett varv ca 27 dygn; dvs en störområde, som lever kvar, återkommer efter 27 dygn (kan variera 25-28 dygn). Alltså ritar man en kurva av A-index för att se när störda resp lugna perioder kommer; 27 dygn efter störningar, sover man; 27 dygn efter lugna perioder lyssnar man. Eller ännu enklare, man studerar tipsspalterna och satsar på lyssning 27 dygn efter föregående topp. Naturligtvis är metoden inte alltid så tillförlitlig; nya störningar dyker plötsligt upp; gamla dör ut, några efter bara ett enstaka varv och andra först efter halvdussinet varv. Men ibland förstår man inte alls vad som hänt med periodiciteten; under de senaste årens MV-säsonger har väldigt lite stämt av dessa gamla erfarenheter.

Då är det lite säkrare att studera A-indexvärdet dag för dag, och då värdena varit låga några dagar, börjar man planera för lyssning; stiger värdena åter, avvaktar man nästa lugna period osv.

Norrsken brukar höra ihop med geomagnetiska störningar. Här i söder ser vi dem sällan, men i norr, speciellt på expeditionerna, ser man de ”nya” norrskenen fladdra som draperier på himlen – det är vackert för ögat att se. Norrskenen kan reflektera UKV-signaler, sändareamatörerna använder det och själv har jag tagit in en norsk FM-station (som ligger längst bort på västkusten och som jag aldrig hade kunnat höra annars). Afrika på KV ska också gå bra, i alla fall i Norrland.

MV-lyssningen på Dxpeditioner blir intressant vid ”nya” norrsken, som ligger högt upp på himlen, eller t.o.m. på den södra delen av himlavalvet – störande signaler från europeiska kontinenten blockeras samtidigt som det fortfarande är öppet norrut. ”Gammalt” norrsken lägger sig däremot som en ljus ring långt upp i norr, och då är det spärrat mot norr.

Polar Cap Absorbtion, PCA, påverkar inte konditionerna så mycket i södra Sverige, men uppe på Nordkalotten har en del Dxpeditionsdeltagare stiftat bekantskap med detta otrevliga fenomen; en PCA släcker ut signalerna helt! Det blir fullständig radiotystnad; man vet inte hur länge; det kan vara i ett par veckor. Astronomerna kan förutsäga en PCA bara ett par dagar i förväg. Råkar man ut för det, är det bara att packa och åka hem!

Solarflux, A-index och K-index, läses upp på tidsstationerna

WWV (2.5, 5, 10, 15, 20 MHz), 18 min över varje timme, dvs  kl 00.18, 01.18 osv.

WWVH (5, 10, 15 MHz), 15 min i varje heltimme, dvs 00.45, 01.45, osv.

Solarflux och A-index uppdateras en gång per dygn, K-index var 3:e timme. Om konditionerna är bra, brukar det höras bra, främst 15 och 20 MHz på em och 5 och 10 MHz på mornarna. Om störningar är på gång, kan det vara svårt att höra dem. Därmed fungerar WWV och WWVH också som indikatorstationer! (I Florida, där jag lyssnat en del, kommer WWV in kanonstarkt dygnet runt på flera frekvenser.)

Det är säkrare att ta värdena via Internet: Sidan som heter ”Today’s Space Weather”, innehåller en hel del värden och diagram, bl.a. staplar över de tre senaste dagarnas K-index (uppdateras 8 ggr per dygn): www.sec.noaa.gov/today.html

Från sidan finns länkar till alla värden, aktuella och historiska, som man skulle vilja studera; bl.a. samma telegram som läses på KV från WWV och WWVH. Också telegrammet GEOALERT som sänds bl.a. till SMHI, fullspäckat med värden om solen, bl.a. solfläckar, solarflux och A-index.

K-index och A-index anges för ett 10-tal platser på jorden och varierar lite från ort till ort. Uppgifterna som sänds på WWV och WWVH gäller Boulder i Colorado, och värdena på Internet gäller antingen Bolder eller de genomsnittliga värdena beräknat för hela jorden; det står vilket; via länkarna från Internetsidan får man de lokala värdena från de andra orterna i världen. Det genomsnittliga A-index kallas också ”Ap” (”A planetary”).

Jan Alvestad i norska DXCL har en sida på Internet, där han presenterar solfläckar, solarflux och Ap i diagram; skriver om solaktiviteten och det geomagnetiska fältets utveckling. Han ger också en MV-prognos för de närmaste dagarna.

Jans sida: www.dxcl.com/solar/   

/ Sigvard Andersson

 

 
 
[ Tillbaka ]