Back home in the USA
                   
  Så är man här igen, ”hemma” i Port Charlotte, Västkustens Pärla. För 32:a vintern och allt är sig ganska likt. Kanske inte om man jämför med då jag var här för första gången, vintern 1981. Det har varit rätt kul att se hur staden ändrats under den tiden, vuxit både på längden och tvären men inte så mycket höjden. Riktiga höghus har vi fortfarande inte, och det lär nog inte bli några sådana heller, om innevånarna får bestämma. Och det får de här!

 
   
  Kom hit dagen efter valet, tråkigt att jag missade det på plats. Det är ju inte bara President för ett av världens viktigaste ämbeten som väljs, utan också en hel drös lokala förmågor. En gammal Vilda Västern-tradition existerar fortfarande här, man väljer sheriff. Han har stjärna på bröstet och får själv utse sina deputies, alltså vicesheriffer eller medhjälpare. Omval blev det av Bill Cameron, som tydligen är populär, han är nog inne på sin tredje fyraårsperiod.

Lagarna här är lite annorlunda mot hemma, en del grejor skulle absolut inte gå där. Ett av de värsta trafikbrott man kan göra, är att köra om en stillastående och blinkande skolbuss (som ser likadana och gula ut som på filmer från 1947). Den här ladyn körde inte bara om bussen, hon körde om den på insidan, på gångbanan! Straffet hon fick var inte bara böter plus bli av med körkortet något halvår. Hon fick texta en stor skylt med texten ”I’m an idiot, I passed a schoolbus on the sidewalk!” Tillsammans med skylten fick hon sedan, iklädd solglasögon och huvjacka, stå en timme i en starkt trafikerad korsning och visa upp sig! Snacka om skampåle! Undrar om det skulle gått hemma? Men hon gör säkert inte om det någon mer gång, antar jag. När jag tänker efter, vore det nog ett ganska bra straff. En värsting som gett sig på en gammal tant, skulle få stå på Drottninggatan med skylten ”Jag rånade en pensionär!”. Utan huvjacka och solglasögon.

På radiofronten har det tydligen hänt en del. Gamla favoriten WKII på 1060 har bytt format, från halvgammal pop till klassisk country. Slogan här är numera ”KIX Classic Country”, men WKII-idet finns alltså kvar. WKIX själva finns på 92.9 FM med lite nyare country. Nu är man också en del av ”I Heart Radio”. som i sin tur är Clear Channels web-utbud. Eller hur det nu är. Ganska bra musik, i.a.f. Plus att man faktiskt kan ringa in och önska en låt, alltså en lokal station. Får forska vidare i det här. Kanske man skulle ringa in och önska ”Peta in en pinne i brasan” med Mats Rådberg och Rankarna?

 
   
  Har satt upp min tåt i trädgården, ca 20 meter lång som någon slags V-antenn men har inte hunnit kolla SW så mycket än. Tyvärr verkar störningarna från grannarnas prylar ha ökat, mina egna har jag skaplig koll på. Har också plockat ner min gamla hembyggda loop också från vinden, den som jag tillsammans med Sigvard A. och Uffe Bayard knåpade ihop en gång för många år sedan, men inte heller den har jag hunnit testa. Någon SDR-mottagare har jag inte, utan här får man fortfarande skruva på rattarna på den gamla R-71:an som verkar fungera till full belåtenhet, åtminstone för mina behov.

Mycket som skall göras innan det är dags att relaxa. Bl.a. hade soptunnan försvunnit! Om någon lagt rabarber på den eller om den blåst bort i någon storm vet jag inte, men efter ett samtal med berörd myndighet dök det upp en bil och levererade en ny. No charge. Plus att man var ju tvungen att ge sig ut till kusten och testa temperaturen på badvatten. Lite kallare i år, eftersom jag p.g.a. orsaker som bara kroppen råder över, anlände så där en tre veckor senare än vanligt.. Men fullt badbart och 25 grader plus sol är ju inte helt fel.

Återkommer framöver med lite mera skrönor och bilder från ”over here”.

CON