NDL besöker Post och Telestyrelsen

Vid sitt kontrollbord sitter Ulf Altin och slötittar på sina Icom-scanners.  Plötsligt stannar en av dom på frekvensen för flygets nödsändare. Snabbt skrider Uffe till verket och på några sekunder har han pejlat in varifrån signalen kommer. Överraskande nog, visar det sig att signalen kommer från Lövsta sopptipp utanför Stockholm.

Ett telefonsamtal till tippen, där har man inte sett till några störtande flygplan. Signalerna fortsätter, ibland lite svagare men så återigen starkare. I väg ut till tippen, men inte heller nu kan något flygplansvrak upptäckas, trots att man nu vet, att man är vid signalens källa.
    En bulldozer jämnar ut soporna, och vad dyker upp? Jo, en nödradiosändare, en utgången sådan, som av misstag hamnat på tippen. Under bulldozerns omilda behandlingen, har den aktiverats och är nu i full gång med att sända ut sin nödsignal! Trots att batterierna vid senare koll visar sig vara 15 år gamla, är dom fullt funktionsdugliga, vilket gjort att sändaren hoppat igång.
    Detta är bara en av de intressanta historier NDL fick sig till livs under den årliga vårutflykten. Denna gång riktade vi in bilkylarna mot Stockholm, där besök vid Post- och Telestyrelsen, Östra Regionen i Sköndal samt även Tekniska Muséet ute vid Gärdet stod på dagens schema.

Dagen började alltså vid PTS, där vi mottogs med kaffe och bullar av Sektionens chef, Åke Hildén, f.ö. en gammal klasskamrat till skribenten och eftersom vi inte träffats på 35 år, var bara detta värt resan. Åke berättade i allmänna ordalag vad de 11 anställda sysslade med, varefter två hyggliga medarbetare, som frivilligt (?) ställt upp tog över.

Vi började hos Lars Eklund, som har hand om frekvenskontroll och pejling av sändare världen över. Han har till sitt förfogande en samling mottagare och antenner, som fick det att vattnas i munnen på varje sann DX-are. Där fanns bl.a. två Icom R-9000 samt några Racal, en av dom en RA 3791 till det facila priset av ca. 100.000:-. En stor antennmast stod på gården utanför, men de flesta antenner finns utanför Enköping, där de kan fjärrstyras från Sköndal. Lasse demonstrerade hur man kan gå in och kolla så en sändare ligger på rätt frekvens, och vi tog oss en titt på Atlantic 252 på Irland, som låg nån 100-dels kHz fel.
    Säkra kort här är BBC:s och VOA:s sändare, som alltid ligger rätt. Sämre ställt är det då med sändarna från de forna öststaterna, som ofta ligger snett, beroende på gamla grejor som inte håller toleranserna längre.

Efter det var det dags att ta en titt på VHF-grejorna. Ovannämnda Uffe Altin, själv sändaramatör och tillika Ford Cortina-fantast, visade sin imponerande arbetsutrustning. Den bestod bl.a. av en scanner, kapabel att scanna 1000 frekvenser/sekund och den användes till att leta lediga frekvenser. Direktimporterade, sladdlösa telefoner är också ett problem eftersom dom ligger på fel frekvenser, men Uffe pejlade lätt in dom. Klagade grannarna på störningar, blev användarna av med sina apparater (telefonerna, alltså).
    Ett problem, som också dykt upp på senare tid, är användandet av olagliga repeaters för mobiltelefoner. Eftersom det kan vara svårt med räckvidden i t.ex. ett garage, monterar man där en repeater för att öka räckvidden. Laglig frekvens, i och för sig, men olagligt för att det aldrig går att få tillstånd för sådant.
    Ulf är också en van piratradiojägare och var bl.a. med och stängde SW-piraten Radio Nord, som då sände från norra delen av Gotland i början på 90-talet. Vanligt förr, åtminstone i Stockholmstrakten, var också FM-pirater och vi fick beskåda en radda beslagtagna stationer.
    Populärt var tydligen att bygga in sändaren i en attachéväska för att sedan, på ett lämpligt ställe, placera ut den tillsammans med ett bilbatteri. Efter att ha hållit sig borta under sändningen, dök sedan operatören upp för att hämta sin dyrgrip, men då var det redan pejlat och klart, så även han blev hämtad. Ett verkligt fiffigt exemplar var inbyggt i en fågelholk, komplett medkylflänsar på utsidan och antenn på taket. Men inte ens det hjälpte, holken finns nu hos PTS som ett monument över ett misslyckat ornitologiskt experiment.

Ett litet axplock ur Sektionens verksamhet under förra året kan väl vara på sin plats, allt hämtat ur årsredovisningen:

- åtgärder mot felaktiga radiosändare,
- inspektioner av radioanläggningar,
- kontroller av radiotillstånd,
- kontroller av rundradiosändare, effekt, modulation, mastplats,
- mätning av radiofrekvensers utnyttjande, belägg-ningsmätningar i storstäder.

Detta har resulterat i följande:

- I 48 fall har anmärkningar om radiosändares tekniska brister utfärdats.
-61 inspektioner av radioanläggningar har genomförts. I 25 (41%) fall har allvarliga avvikelser förekommit.
- Uppföljning av radioanvändning vid 5 flygplatser. Avsikten var att förebygga störningsproblem som kan uppkomma på grund av ofullständiga eller felaktiga frekvensuppgifter. På 113 kontroller registrerades 30 avvikelser (26%).>
- Kontroll av avvikelse hos lokal- och närradiosändare. Av 93 kontrollerade stationer överskred 12 stationer (13%) tillåten deviationsnivå.
- Mätning av radiofrekvensers utnyttjande har under året resulterat i att 21 duplexkanaler kunnat friläggas för tilldelning till andra radioanvändare.

En annan, lite udda grej, hämtad är årsredovisningen är väl det här. McDonald's restauranger har anmält, att radiokom-munikationen medvetet saboteras av andra radiosändare. PTS föreläggande om att omedelbart upphöra med den störande radiotrafiken överklagades till Länsrätten av en person. Länsrätten fann inte skäl att ändra PTS beslut.
    Månne detta är Militanta Veganer som vill störa radiotrafiken från Skrik-o-maten och hindra matgästerna att intagna nermalda och tillplattade nötkreatur?
    Besöket närmade sig sitt slut och PTS och Åke förärades det första ex:et av NDL:s Standar, så färskt att trycksvärtan knappt hunnit torka. Vidare enades Åke och CON om, att det inte skulle ta 35 nya år innan vi åter träffades. Risken skulle då vara överhängande, att vi möttes på något fridfullare ställe. Eller hur?

Tekniska Museet

Efter detta mycket intressanta och givande studiebesök, fortsatte vi ut till Gärdet och Tekniska Muséet. Första anhalten där var Cafeterian, där vi laddade batterierna innan vi startade vår rundvandring.
   Tekniska Museet är, som vi alla vet, en stor anläggning och eftersom vi inte hade alltför lång tid på oss, man stänger 1600 på lördagar, beslutade vi oss för att starta på Radioavdelningen. Vad annat ska en DX-are prioritera

På Radioavdelningen besågs diverse mottagare och tillbehör från radions barndom och fram till i dag. En bamse till rullbandspelare fångade uppmärksamheten. Den stod på golvet och var säkert minst 1,5 meter hög och vägde nog som en Nissan Micra. Taperullarna var väl en så där 120 centimeter i diameter, och av den storleken kunde man förvänta sig Long Playing. Vid närmare studium, visade det sig dock att bandhastigheten var 1,5 meter/sekund, så speltiden för en av dessa gigantiska rullar var endast 30 minuter. Samma tid som ena sidan på ett C-60 band, alltså!

Så småningom hamnade vi i SSA:s monter, där SM0BYD Hasse Lööv satt ensam och filosoferade. Han lyste upp direkt, då han fick höra att vi var DX-are, och ännu mer då han kom på att vi hade två avfällingar med oss. På med sändaren, en ICOM-737 A, och upprättande av kontakt med en hel hoper ivriga amatörer runt om i Europa, bl.a. Tjeckien, Tyskland och Italien.
    Hasse berättade också om stationen, som har anropsignal SK0TM. SSA fyller 75 år, så under det kommande året har man också specialsignalen S175A. Man hade en skaplig antenn utanför museet, en 30-metersmast krönt av en 5-elements Fritzel FB 506 med en bomlängd på 6 meter.
    Våra förut nämnda avfällingar, Jan-Erik och Per, fick tillfälle att prova grejorna, och hur det gick till, framkom inte, men båda två lyckades tillskansa sig var sitt QSL-kort från besöket.

Vi fortsatte sedan till SDXF monter, som såg intressant ut och var uppdaterad med broschyrer och det senaste numret av EA. Vi har dock ett par synpunkter på några ändringar. Dels var priset på en DX-mottagare angivet till 15.000:-, vilket är väl mycket tilltaget och kan skrämma bort eventuellt intresserade. Bättre att ange ett pris (7.000:-?) utan tillbehör, som man kanske inte behöver om man är nybörjare inom hobbyn. Dels tyckte vi, att det skall finnas en lista, antingen i själva montern, eller utanför, där klubbarna är angivna med adress och telefonnummer som kan kontaktas. Småsaker, alltså, i övrigt en bra monter.

Tiden rann iväg, och 1500 hade vi fått låna en lokal för vårt månadsmöte. Nio deltagare var vi, i minsta laget tyckte vi som var där, men de som missat det intressanta fick skylla sig själva. Mötet blev inte allt för långt, kommande aktiviteter och sommarträffar diskuterades, så det blir säkert fler utflykter till intressanta Radiomål under sommaren och fler reportage att plåga EA:s läsare med. Välkommen till dessa möten, du också!

 /Text och foto:CON/